Going back to my roots

Juleljus

2011-11-27T12:27:00.000-08:00

Jag läste någonstans om olika formers energi. Ibland har man helt enkelt ingen energi alls. Ibland har man massor med energi, men kan inte koncentrera sig på någonting - man är konstant ADHD och stressar omkring och känner sig effektiv. Ingen av dessa former är optimal för båda är påfrestande. Det man bör sträva efter, enligt artikeln jag läste, är rofylld energi.

Och idag var nog första dagen på länge som ADHD-energin förbyttes i rofylld energi för min del. Jag har koncentrerat mig på olika saker, men förmått mig att utföra dem med lugn och ro och med gott sinne. Känns bra. Hoppas det rofyllda energiflödet håller veckan, och månaden igenom.

Juleljusen hjälper. Levande ljus i mörkret, storm ute och lugn och ro inne är goda förutsättningar. Och faktum är att en hund också hälper till. Vi skötte en liten hund över någon dag, och en sovande hund på golvet är ganska bra för själsfriden. Kanske något att fundera på för framtiden.

Målet för veckan är koncentration, ro och lugn.

Ansvar?

2011-11-22T01:46:00.001-08:00

Hur skulle det vara med litet ansvar kära medmänniskor?

Chefen har dålig koll på vad de underlydande gör med resultat att en icke-läkare behandlar patienter. Följd: Chefen vill inte längre ta ansvar för de underlydande.

Tre pojkar betalar sin kompis stora födelsedagsfest och kommer inte att tänka på att det kan handla om mutor. Följd: Ingen ångrar sig, ingen ber om ursäkt, alla skrattar och dunkar varandra i ryggen framför tv-kamerorna.

En båt krashar i en bro med följd att en passagerare dör. Den tekniska utrustningen i båten visar att den gått i 86 km/h vid krashen. En åtalas. Följd: "Båten kan inte ha gått så hårt".

Suck. Hur är det meningen att barn ska lära sig ta ansvar för sina misstag?

Att varva ner

2011-11-16T00:01:00.000-08:00

Här sitter jag klockan 10 en ledig onsdag och har redan hunnit tvätta en maskin kläder, planera matinköp, skura kylskåp samt rett ut vilka saker ur ytterklädesgarderoben som ska ner till källaren. Effektivt, jovisst, men lugnt, knappast.

Jag har svårt att varva ner. För att jag ska varva ner på riktigt och faktiskt inte göra så mycket så behöver jag människor omkring mig. Jag behöver någon som dricker te bredvid mig i soffan eller någon som sitter och stirrar i fjärran vid samma bord som jag. Ensam är jag effektiv. Egentligen är det knappast konstigt att så är fallet med en uppväxt fylld med luthersk anda.

Jag skulle dock gärna slappa litet mer. Tror att jag kunde vara en trevligare människa om jag också hade dagar då jag helt enkelt inte gjorde så mycket.

Att stampa

2011-11-09T23:55:00.001-08:00

Jag ska byta jobb, och den respons jag får på detta är nästan uteslutande: Bra, man ska föra sig framåt i livet. Bland mina vänner finns många som tagit itu med studier på nya områden, flyttat till nya orter eller länder för en tid eller skaffat barn, exempelvis. Stora ändringar i livet som gör att ens vardag får helt nya dimensioner och som ändrar på hur man identifierar sig själv.

Och när jag ser på alla ändringar känner jag mig tacksam och inspirerad. Det är först nu, vid en mogen ålder av 31 år, som det börjar gå upp för mig att man är den man gör sig till, och att man faktiskt kan ändra på sig, ändra inriktning och ändra sitt sätt att leva. Man kan behålla de saker man tycker om och ändra på det man inte tycker om. En rätt simpel insikt, men det är först nu jag förstår det på riktigt.

Jag har länge idenfierat mig som jurist. Detta ska det bli ändring på. Jag gillar mitt jobb och känner inget behov av att ändra på det jag gör, per se. Däremot vill jag att det ska finnas andra saker som jag är före min identitet som jurist. Där tror jag att jag har en del att ändra och lära mig. De senaste åren har mitt arbete (eller arbeten, rättare sagt) slukat mycket av min energi, och därmed har jag allt starkare blivit jurist. Och jag har varit medveten om det och velat se en ändring. Hittills har jag inte haft de verktyg som behövs, inte kunnat göra de beslut jag velat göra. Men med arbetsbyte, med klara gränser och med avslutande av ett stort arbetsprojekt så känner jag att nu är tiden inne. Jag är annat än jurist och jag tänker inte mera stampa på ställe!

Som sagt så känner jag inget behov av att byta yrke eller ändra inriktning på så sätt. Däremot kan jag känna emellanåt att ett miljöombyte på några månader eller år kunde vara välkommet. Min sambo och jag har bott tillsammans i snart ett år, men för att han ska få komma med på utlandskommenderingar krävs ofta två års samboende. Därmed tror jag att miljöombytet får vänta på sig litet, och att jag nu koncentrerar mig på att hitta mig utanför mitt arbete igen. Hur låter det?

Hej igen

2011-10-30T07:45:00.000-07:00

Hej igen,

Förra posten var 6.4.2010. I min dagbok ser jag att jag varit på träff med en ung man 7.4.2010. Sen fanns det inte tid att skriva mer. :)

Ett och ett halv år har gått förbi, vi har lärt känna varandra och flyttat ihop. Jag blev färdig med mitt evighetsprojekt på universitetet och nu ska jag snart byta jobb.

Känns som att det är dags att ta itu med bloggen igen. Litet i gången.

Ida

tjohej

2010-04-06T11:24:00.000-07:00

Efter månader av kris, stress och ont i magen börjar det äntligen lätta nu. Eller lätta och lätta, jag kanske bara har vant mig. Eller så är det så att jag börjar se ett slut på eländet. I alla fall känns det inte lika jobbigt mera och jag orkar göra annat än oroa mig och planera undergången. Skönt.

Månader av kris och stres gör inte heller bra för kropp och själ. Därför har jag nu satt igång ett renoveringsprojekt. Jag ska bli bättre och vackrare helt enkelt :) Motion, sömn, lagom mycket motion och bra mat ska göra susen. :)

Idag värker hela jag. Vet inte om det är för att jag vridit musklerna fel på den pilatestimme jag gick på, för att jag håller på att bli sjuk eller om det är något annat. En varmdusch hjälper bestämt.

Solsken

2010-02-11T11:45:00.001-08:00

Jepp. Min föresats för februari var att börja äta litet mer ok. Mindre e-bokstäver på maten, mindre numror, mer färg och äkta varor. Jag bestämde mig för att så ofta som möjligt ta med mat till mitt arbete, och att strunta i alkoholen förutom när det är riktigt fest.

Och det märks. Min mat är så mycket godare. Jag har fått tillbaka min hunger, som jag inte känt av på flera år. Tidigare åt jag för att jag tyckte jag var snål på mat, nu äter jag för att jag är hungrig. Det är stor skillnad.

Och en annan mycket fantastisk sak. Jag har tackat nej nu till flera inbjudningar till fester, middagar och annat stohej. Inte för att det inte skulle vara roligt. Men det är faktiskt ännu roligare att ge mig själv tid att göra något lugnt och mysigt, och att må bra.

2010-01-24T02:24:00.000-08:00

Inspirationen kommer aldrig på beställning, så är det väl. Jag tycker om att skriva och jag gör det gärna. Men nujust håller jag på att göra färdigt en bok och på samma gång skriva färdgt min avhandling. Ärligt talat känns det som litet mycket att göra. Boken går ok, det mesta jobbet är gjort. Litet editering och sen är den nog där. Avhandlingen är en annan historia, min deadline är i april.

I och för sig så är det alltid början som är svår, så är det ju. När jag sen väl sitter där med avhandlingen på skärmen går det nog bra, men det är det där att sätta sig ned som är jobbigt.

Och jag vet att det här är nedvärderande och löjligt att säga, men alla ni som klagar på era gradun - tro mig, jag skulle gärna byta.

Men det är ett livsverk. Min avhandling är mitt sätt att säga att jag själv lärt mig vad jag vill, och att jag lärt mig det bra. Jag vågade tassa utanför normerna på juridiska och söka information om det som ingen berättade åt mig. Jag har jobbat på det, jag har lyft mig själv till en sakkunnig och jag tänker visa världen att jag vet vad jag talar om. Sen behöver jag inte göra det igen, i alla fall på samma sätt.

Sammakkoja

2010-01-22T06:40:00.000-08:00

Jag har tillbringat dagen med att släppa grodor ur munnen. Å ena sidan är jag så trött att jag inte vet vad jag säger. Å andra sidan har jag dålig humor som ingen annan förstår. Läget blev just akut när en arbetskompis kom och sade att jag borde vara tyst en stund. Suck.

Naturlighet var det. Back to the roots. Litet bättre går det nog också, även om jag inte vet riktigt hur jag ska ta taig i saker. Det som har hänt hittills på min resa är

1. Jag kollar automatiskt på innehållsförteckningen på allt jag köper. Om det finns sånt som jag inte vet vad det är eller E:n med, så köper jag det inte.

2. Jag bytte jobb till ett arbete som jag trivs litet bättre med. Mer folk, mer fart och mer "jag". Även om mina arbetskamrater möjlighet känner för att mörda mig på grund av grodorna emellanåt.

3. Jag har sagt nej till många saker.

4. Jag har varit sjukledig för första gången. Fick öroninflammation, i sig inte så bra, men bestämde mig då för att vara hemma. Är ännu halvdöv, men stolt över att jag tagit hand om mig själv.

En rätt bra början. Men vad näst? Jag tror att det är lugn jag behöver. Så nu ska det bli mindre menon och mer lugn.

Pipi

2010-01-05T10:33:00.000-08:00

Nu är jag sjuk, alltså. Öroninflammationer och något fel i halsen. Det låter inte så bad, men jag känner mig dödssjuk. Inte kanske sjuksjuk, utan det är mest att allt gör så ont. Min hals är ondare än ond, och jag känner en smärtsam puls i båda öronen. Har dock krånglat åt mig medicin, så det ska nog blir bra.

Det där med medicin ja. Idag tänkte jag för en stund att det kanske skulle vara värt att försöka klara sig utan medicin för att hålla kroppen litet renare. Back to the roots också där, liksom. Men nej, när eftermiddagen kom och min trumhinna bågnade farligt nära sprickpunkten (enligt farbror doktorn) och jag hade väldans ont, då var jag nog glad att kasta in antibiotikan.

Däremot har jag för första gången på många, många år tillåtit mig själv att bara vara sjuk. Legat i sängen och kollat på filmer, läst dåliga böcker och ätit isglass. Och beställt litet skattekort och planerat städning och plockat bort julprydnaderna. Men i alla fall, jag har bestämt mig för att inte fara till jobbet innan jag är frisk, och jag tänker inte ta någon stress över att vara sjuk. Punkt.

Pust

2009-12-04T12:14:00.000-08:00

Hur mycket hänsyn ska man ta till vänner, egentligen? Och hur mycket hänsyn ska man ta till sig själv, egentligen? När kan man säga åt sig själv att vad man sysslar med enbart är dumheter och att det nog är dags att skärpa sig och visa litet folkvett?

Min helg är full med program. Hit och dit, lovat det här och det där. I morgon ska jag bita ihop och fixa, men på söndag tänker jag bara slappa, slappa, slappa (och jobba litet). Ser fram emot en sovmorgon, men det blir inte i morgon. Pust.

Onyktert

2009-12-03T23:23:00.000-08:00

Det är dags att bryta mönster. Att göra som man inte brukar göra. Bara för att inte göra så.

Känns som om jag är inne i ett ekorrhjul, allting går som det ska - litet bättre till och med - och vanan är min vän. Därför är det dags att uppbåda den där lilla extra energin för att lyfta på locket, se vad som finns i den där världen som jag aldrig annars brukar se. Här är stegen framåt:

1. Sluta göra nytra och nyktra beslut - gör litet fler onyktra beslut utan back up. Bara för att det känns rätt.

2. Ändra rutinerna, gör inte som jag alltid gjort förr. Bara för att se vad som händer. Idag t.ex. jobbar jag hemma - det brukar aldrig hända.

3. Sätt extra energi på att göra sånt som känns rätt, men är fel ur alla andra synvinklar. Bara för att känna litet mer rätt.

4. Litet mindre hänsyn och litet mer skoj.

Musik

2009-11-23T00:15:00.001-08:00

Ahh, musik. Mina dagar är fulla med musik. På morgonen kommer jag igång med morgondisco, på jobbet kan jag lyssna på vad som helst, och på kvällen innan jag knyter mig för natten finns det alltid något mysigt att lyssna på.

Idag är det Jeff Buckley, Ll Cool J och Dixie Chicks som gäller. Buckley för att det är så underbart vackert, Ll Cool J för att det ger fart på jobbet och Dixie Chicks för att det får mig att fundera.

En fantastisk morgonsång är också Edward Griegs morgonstämning. Att vakna av en solstråle med den i högtalarna är närapå så bra det blir.

Here we go again

2009-11-16T05:47:00.000-08:00

Flytt hem från Spanien till Finland, resor hit och dit och ett par smärre kriser i avdelningarna finansiering och förvaltning, men nu är det on igen.

Jag fick ett nytt jobb. Ska börja efter jul. Egentligen är det ett gammalt jobb, men ett jobb som jag känner att är mera mig än det jobb jag gör nu. Fast det vet jag ju inte förrän jag prövat, egentligen. Men jag känner mig nöjd och glad över att våga kasta mig in i någonting nytt, även om det kommer att bli några väldigt arbetssamma månader med att försöka avsluta det jag har på gång nu och komma igång på det nya stället.

Och så har jag ekologerat mig ordentligt. Var hemma hos mamma och pappa över helgen, och hämtade med mig säkert tusen kilo (nå inte riktigt) morötter, potatis, rödbeta och annat gott. Mamma gav mig till och med enbär :) Lyx, och allt detta från eget totalt ekologiskt land, med den enda gödseln från kossorna och bekämpning i form av idog rensning.

Och på torsdag ska jag lära mig mer om närproducerad mat på Arbis. Ska bli skoj!

Tid

2009-10-22T10:37:00.000-07:00

När jag läste igenom vad jag just skrivit (nedan), slog det mig igen - tiden går ju lika snabbt för oss alla. Fastän den går långsamt, så går den i alla fall, och lika snabbt oberoende av vad man gör :) Vilken lycka.

Regn och torsdag

2009-10-22T10:29:00.000-07:00

En regnig torsdag. Finns det något töögogare? Regn är jobbigt när det bästa man vet är att vara ute, och man inte har bra regnkläder. Torsdag är jobbigt, för det finns liksom ingenting roligt med en torsdag här. Hela dagen har varit trög, undrar om hela den sista veckan kommer att bli sån här. Jobb, jobb, jobb, men klockan rör sig inte. Å andra sidan betyder det ju att det blir mycket jobb gjort.

Att vara borta en månad, litet på, är jobbigt. Det är för länge för att man ska kunna se resan som bara semester. Men det är också för kort tid för att man ska skaffa sig ett liv här. Skaffar inte vänner, skaffar inte gymkort, skaffar inte ordentliga kläder och orkar liksom inte bry sig.

Jag har inte använt smink på en månad snart. Jag kom med 12 kg i rinkan, och har använt kanske hälften av allt det. Mina dagar är sig lika, jag stiger upp, äter, skriver, motionerar, äter, går till biblioteket och läser, äter och skriver igen. Rutin är bra och jag får mycket gjort, men hallå, jag vill ju ha ett liv också. Det börjar om en vecka, rätt precis, för då börjar jag röra mig norrut. Ins Allah.

Nöff

2009-10-20T10:44:00.000-07:00

Jag har under de senaste 24 timmarna lyckats arbeta upp en relativt kraftig panik för att få svininfluensan. Känner igen symptomen, det brukar bli så när det snart blir dags att packa väskorna hem igen. Återvänder i slutet på nästa vecka, så om jag blir sjuk nu så är jag alltså inne i värsta lunginflammationsfasen när jag ska flyga hem :)

Med litet vett i huvudet tror jag dock inte att jag kommer att bli sjuk innan jag kommer hem. Så isolerad som jag är här är det svårt att vara. Min lilla by kan inte uppbåda en folksamling om den försökte. Frisk bergsluft och inga kontakter till några turister eller mexikanare. Så det bör vara lugnt. Möjligen kan den friska bergsluften ge mig en förkylning, men det är nog allt.

Och, så ska vi komma ihåg att jag minsann förutspådde den här paniken när jag kom hit. Dagarna innan gick jag till min läkare och kom ut med en förpackning Tamiflu. Så det så. Ska nog bli bra, nu gäller det att jobba, jobba och jobba så allt hinner bli färdigt.

Bestämde mig förresten för en pit-stop i Bilbao på hemvägen. Guggenheim öppnar en ny utställning i helgen, och jag vill gärna se den. Så dit ska jag innan det blir hemfärd på riktigt.

Resor

2009-10-19T02:23:00.000-07:00

Här. Just så där känner jag mig ibland. Igår var jag säker på att det är någon skitbakterie som satt sig i min hals - mitt hjärta bankade, jag kallsvettades utan att bli andfådd när jag försökte ta en promenad och alla leder värkte. Men sen sov jag 10 timmar, och idag är jag en vanlig flicka igen. Skönt.

Flygplan är de värsta som finns när det gäller att försöka att inte bli sjuk. Jag tror sådär generellt sett inte på decinficering av händer och sånt tjafs, men på ett flygplan är det ett måste. På lördagens korta distans mellan Bryssel och Madrid satt jag inklämd mellan två snoriga och hostande unga män, äckligt.

Idag är det jobb. Och span på en ny väska. Och möjligen en tur till gymmet. Och mer jobb.

Brussels and Back

2009-10-18T07:05:00.000-07:00

Dåligt med nya texter här, delvis på grund av arbetsresa till Bryssel som kapade av förra veckan. Litet irriterande med korta veckor, men å andra sidan ett mycket välkommet avbrott i tillvaron. Hemfärden till Onati igår var dock en mardröm, alla flyg var sena och jag blev tvungen att ta nattbussen från Bilbao. Jag är lätt åksjuk, men i totalt mörker på kringliga vägar över bergen med en dags flygresande i kroppen kan man glömma det där "lätt". Mådde så otroligt dåligt när jag kom hem.

Efter tusen timmars sömn är jag idag en ny människa. Vaknade sent, såg att solen sken och drog på mig promenadkläder och begav mig mot Arrikrutz. Igen fick jag lära mig att det som ser platt ut på kartan i verkligheten är väldigt branta backar, och att de kilometer som på platt mark avhandlas på en timme i denna terräng tar dubbelt så länge. Gick de 10 kilometrarna till Arrikrutz, tillbringade en timme i några av Europas äldsta grottor med synliga skelett av pantrar och bergslejon. Sen promenaden hem igen.

Den här bloggen ska ju handla om mig tillbaka till naturen. Den senaste tiden har den handlat om mig i Spanien. I själva verket finns det ingen som helst konflikt mellan de här sakerna, för mitt liv här är så mycket mer naturligt och back to basics än vad mitt liv hemma har varit på länge. Mat från gårdarna kring byn, motion i form av promenader i bergen, tillräckligt långa sömniga nätter och en tillvaro guldkantad av människor från alla världens hörn. En turbostart.

Arantzazu

2009-10-10T03:31:00.000-07:00

Idag är det lördag, men arbetsdag för mig. Min själ behöver all arbetstid den kan få nu, så jag har bestämt mig för att arbeta mig igenom dagen.

Frågan är vad som händer i morgon. Jag skulle så väldigt gärna vilja åka till Arantzazu, ett kloster på ett berg 9 km härifrån som lär vara jättefint. Det problematiska är att alla också verkar vara av den åsikten att bussen till Arantzazu är något av det mest horribla som mänskligheten har uppfunnit. Den krockar, den kör av vägen och för det mesta kommer den överhuvudtaget inte fram. Jag är inte orolig över att ta mig dit, men vad gör jag om jag inte slipper hem? Å andra sidan är 9 km inte så långt att man inte skulle kunna gå den biten.

Så jag tror jag ska fara och chansa på att bussen är ok. Living on the edge.

My so-called life

2009-10-08T10:30:00.000-07:00

Mitt liv känns just nu ungefär som Galna dagarna på Stocka. Massor med saker som bara liksom faller över mig, och stooora projekt som måste fixas och ombesörjas. Idag, jag fick höra att en dam som jag desperat försökt få tag på inom ramen för ett gemensamt arbetsprojekt "oudosti on kyllä kadonnut" - "kukaan ei ole nähnyt häntä moneen viikkoon, eikä hän enää vasta puhelimeen tai sähköpostiin", kändes det inte ens konstigt. Nu återstår dock att faktiskt försöka leta reda på den där kvinnan - någonstans måste hon ju vara.

Mm, och så väntar jag på muchos importantes email från muchos importantes människor. När det meilet kommer så sätter det också igång en hel jävla räcka av skit som måste tas hand om. Därför är det mycket jobb.

Men förutom jobb så njuter jag faktiskt av stället ännu. I helgen blir det stranden eller ett riktigt högt berg, beror på vädret :)

Vägen hem var mycket lång, och ingen har jag mött..

2009-10-07T05:28:00.000-07:00

Det här är min hemväg. Igår kom jag på mig att tänka att jag nog aldrig luktat så mycket koskit som här.

Det händer så mycket för tillfället att jag är helt slut. Massor med saker som ska fixas, och kommas överens om och ordnas. Jobbigt, men på samma gång roligt.

Igår var jag uppe i bergen (som ni ser i bakgrunden där) efter jobbet några timmar. Förra gången jag gjorde turen trodde jag att mina ben skulle lossna följande dag, för jag hade sån träningsverk i höfterna. Idag är benen ok, men min rygg ger snart upp hoppet. Jag hade en ryggsäck med mig som tydligen inte är helt ergonomiskt anpassad efter mina skuldror. Sådär mitt på ryggen, just de där musklerna som ser till att hålla ryggen rak, gör det sjukligt ont idag. Undrar om jag kanske får lyxa till mig med en massage som slutet på veckan på fredag, som en belöning för att jag varit så sjuttons duktig och skrivit så mycket hela veckan.

Pfjuff. Nu ska jag hacka på tangenterna en stund till, sen hem och laga mat och sist ikväll blir en presentation för en bunt jurister härifrån. Tack och godnatt.

Motion och mat

2009-10-06T01:48:00.000-07:00

Hur mycket kan det faktum att man är uppe i bergen inverka på ens kondition? I mitt fall är det ju absolut inte alls fråga om höghöjdsträning, men jag ligger ändå ca 700 meter högre upp än vanligt när jag tränar. Uppe i bergen blir det ju ännu litet högre. Jag har ännu inte kommit mig för att träna på riktigt, men har varit uppe och vandrat i kullarna. Två timmars promenader på stigar i bergen, och jag har känt mig helt färdig efter varje äventyr. Kan ju också ha att göra med att det ännu är rätt varmt här, och att min kropp vanligtvis avskyr träning i värme.

Idag ska jag dock ge mig på gymmet här. Jag har rätt bra koll på vad jag vanligtvis orkar in terms of spinning, cykling och joggning. Få se vad mätarna säger när jag försöker ta itu med saken här.

Sen har jag faktiskt också med mig ett gummiband bara ifall om att. Vet bara inte riktigt om jag har ork och lust att sätta igång med gummibandsgymnastik hemma på kvällarna. Det finns ju annat att göra.

Min diet verkar ha övergått till att bestå av skrämmande stora delar rödvin och choritzo. Börjar nog bli dags att skärpa sig med den saken också så småningom.

baskbask II

2009-10-04T09:20:00.000-07:00

Suck, jag har ännu inte lärt mig få in två bilder i en post, så det här är en fortsättning på vad jag tidigare skrev.

Jag undrade också idag en stund över varför det på centrala ställen i stan hängde konstiga porträtt på fem namngivna män och en anonym kvinna. Det visade sig snabbt att dessa var lokala hjältar i frihetskampen som för tillfället sitter fängslade för sina hjältedåd på andra orter i Spanien. (Se bilden som är en kamouflerad bild på veteranbilar - ser inte riktigt bra ut med turister som fotar ETA aktivister...)

Helgens marknad och festligheter har alltså en klar politisk underton. Förutom att man firar sina helgon och dylikt så ser man också till att enbart baskiska varor finns på marknaderna, att alla evenemang hålls uteslutande på baskiska (jag lär mig alltså ingen spanska här) och att man hedrar de från trakten som dragit sitt strå till stacken i kampen.

Jag är alldeles för okunnig för att förstå vad de bråkar om egentligen.

baskbask

2009-10-04T09:12:00.000-07:00

Det är ju i Baskien jag är. Baskerna är litet annorlunda än de andra spanjorer jag träffat - mindre konstiga flätor i håret, mer skratt och höbalar. Vet inte om det är rödvinet eller äppelcidern eller möjligen bergsluften, men människorna här verkar vara lyckliga. De tar sig tid att tala, krama och pussa varandra, tanterna lämnar sina väskor, inklusive nycklar och pengar, i ingången när de går in i affärer och barnen släpps fria att springa runt omkring i stan.

Men de har ju sina sidor också, de här baskerna. Den här helgen är det, som sagt, lantbruksmarknad, eller något sådant, men igår avbröts festen abrupt på kvällen när baskernas nationalistiska falang demonstrerade iklädda huvor och hela köret här i stan. Det konstigaste, eller kanske icke-konstigaste, var att så väl gamla gubbar som unga mammor slöt upp i demonstrationståget och alla verkade rörande överens om att ett fritt Baskien är värt att kämpa för.

Mina vänner: Stjärna och Rosa

2009-10-03T10:48:00.000-07:00

Det är nån slags marknad här i stan, eller rättare sagt byn. Man säljer allt möjligt, bland annat kossor. Här står Stjärna och Rosa och väntar på att Alejandro och Vincente i bakgrundern köpslår tror jag.

Var ute och gick i bergen i solskenet också, det är faktiskt underbart vacker (fler foton kommer senare). När jag kom tillbaka till torget visade det sig att marknaden övergått i vedhuggningsmästerskap mellan byarna i grannskapet. Fantastiskt.

Teitur

2009-10-02T10:33:00.000-07:00

Jag blir varm i hjärtat av Teitur. Det är musik som gör gott och jag tycker mycket om den.

I natt hade jag en extremt konstig dröm, säkert en följd av omorganiseringen av hemort. Jag drömde om ett liv i en stad med små gator och korta människor, och med barer med trevliga människor. I drömmen var jag väldigt fri, inga band någonstans. Och året var 1996. Igenom hela drömmen återkom en tanke om att jag aldrig kommer att få 1996 tillbaks och att det här är det bästa som livet erbjuder.

År 1996 var jag 16 år gammal och spenderade tre månader på resande fot i Afrika. Fri, utan kamrater eller familj, men i tryggt förvar. Under resans gång fick jag många minnen - klättring i bergen i norra Syd-Afrika med de vakraste vyer jag sett, utedass med utsikt över delfinernas dans i Indiska Oceanen, arkivskåp med namn på finska hjältar hemma hos övervintrade nazister och vänliga cowboys i Drakenbergen.

Kanske finns det något i bergen här som påminner mig om det. Kankse vill jag verkligen inte arbeta, utan bara njuta? Kanske var det en påminnelse om att ta vara på de vackra ögonblick som finns bara man inte rusar vidare i blindo?

Oñati

2009-10-01T11:05:00.000-07:00

Framme. Steg upp halv fyra i morse, missade en connection-flight eftersom kölden kommit som en överraskning i Helsingfors och flygplanens vingar måste super-avfrostas, hängde i tre timmar på en mycket skum busstation i Bilbao och träffade en charmerande ung man, och hans mamma, som visade mig vägen till mitt nya hem. Jag blev även presenterad för en rad av hans kompisar eftersom alla i den här stan känner varandra.

Hittills har jag inget att säga förutom att den är otroligt vacker. Höga berg på alla sidor, världsarvsskyddade gotiska byggnader och otroligt charmiga små hus huller om buller. En gammal kloster och universitetsstad, där den byggnad där jag arbetar är den äldsta ibrukvarande universitetsbyggnaden på Iberiska halvön. I like.

En månad är etappen här. Rapporter och foton kommer när jag har kvicknat till. Nu ska jag lugna mina sinnen med Gilmore girls och skumt te (tack Sussie och tack min rumsgranne).

Nytt liv

2009-09-30T01:33:00.001-07:00

Jag vill ha ett nytt liv. Nujust är ju inte bästa tiden att börja fundera på att byta jobb, men det är i alla fall vad jag har tänkt mig. Jag skriver färdigt min avhandling, men sen bär det nog iväg. Och faktum är att jag nog får min avhandling färdig vid sidan av ett annan arbete också, så om någon vill anställa mig redan nu så går det också bra.

Hur ska man göra då när man vill byta jobb? För mig gäller det ju att komma bort från den akademiska världen och in på litet mer praktiska saker. Som tur är har jag arbetserfarenhet så det räcker och en publikationslista som nog ska kunna imponera på någon. Jag har i alla fall bestämt mig att ge mig själv tid, och att bara söka sådana arbeten som jag faktiskt vill ha. Och att sända in ansökningar till ställen där jag faktiskt kunde tänka mig att arbeta.

Så ett första steg är att lista alla roliga ställen där jag gärna skulle arbeta, och börja ringa och skriva runt. Intressant, intressant. På de ställen där jag har bekanta kan jag ju gå via dem, men det finns ett par ställen som jag inte har någon som helst koll på men som jag ändå tänkte se efter hur de har det. Någon med en personlig bekant på Supo?

Väskor

2009-09-28T01:24:00.000-07:00

Kappsäck eller rinka? Ska iväg på en månad och kommer att åka fram och tillbaka mellan Europeiska städer emellanåt. Ibland behövs vandringsutrustning och ibland behövs välskurna kostymkläder. Kappsäck eller rinka?

Kappsäcken får man ju in betydligt mer i. Där hålls kläderna skrynkelfria och min kappsäck är dessutom lätt att transportera, inga instabiliteter i balans eller liknande.

Rinkan är mindre, men bekvämare. Med den kan man göra vad som helst. Kläderna skrynklas i och för sig.

Äh, egentligen är det en onödig fråga - det är klart det blir rinkan. Jag känner mig så mycket mer hemma med en tung rinka på ryggen än med en omöjlig kappsäck i hasorna. Dessutom behöver man ju inte så mycket.

Söndag

2009-09-27T04:50:00.000-07:00

Puuuh. Söndag. Jag gillar söndagar. Var ute och promenerade, gick på min första jumppa sen förkylningen bet in och dreglade på Gerard Butler på bion. Mys.

Eftersom jag om ett par dagar far söderut på en månad har jag försökt äta upp det som finns i mitt kylskåp. Har ätit de mest konstiga kombinationer av mat, men varit rätt nöjd. Idag hittade jag bara grötflingor och mozzarellaost, och tyvärr gjorde jag ett försök även på den kombinationen. Inte att rekommendera.

Söderut, i detta fall, betyder byn Oñati någonstans söder om Bilbao i Spaniard. Uppe i bergen där. Jag ska arbeta där, resa litet hit och dit, men mest bara vara där. Tänkte göra ett försök på att uppdatera bloggen därifrån med litet foton och sånt, om det bara funkar. We'll see.

I jakten på ett mer naturligt liv har jag den här veckan onaturligt nog skolat mig till vän. Jag tänker nämligen be om att få en vän via röda korsets vänförmedling. För det behöver man en grundkurs i att vara vän. Egentligen borde jag ju bara ringa på dörren hos den åldriga damen i lägenheten nedanför, men det är jag för onaturlig att göra. Så i stället satsar jag på ett säkert kort, och en gammal dam som vet vem jag är, varför jag umgås med henne osv.

Flygen

2009-09-23T23:36:00.000-07:00

Klädbytet var en megasuccé. Alla hittade ny-gamla kläder och till slut fanns bara en ynka liten väska med kläder kvar för Frälsningsarmén. :) En bra idé, bör göras om och rekommenderas till alla.

Många av mina vänner, och jag själv, är resande människor. Fem veckor ledigt och en tur genom Asien, en biljett iväg i början på november utan aning om när eller var hemmet kommer att vara under nästa år eller en månad här och en månad där. Vi, tillsammans, flyger säkert sönder utsläppskvoten för en mindre stad. Och det vet vi.

När jag åker på privata resor betalar jag i form eller annan en utsläppsavgift. På arbetsresor har såväl jag som mina vänner kommit fram till att nyttan med resan uppväger det dåliga om fråga är om olika biståndsprojekt eller andra saker som i förlängningen kan bidra till mindre utsläpp. Men ändå är det litet vanskligt.

Jag har funderat på att önska mig utsläppsrättigheter till julklapp i år. Det finns ju bara ett visst antal, så om jag äger en betyder det ju i princip att Fortum äger en mindre.

Hur ska man annars stilla sitt dåliga samvete?

Ekoteko.

2009-09-22T05:55:00.000-07:00

Puuh, full fart på arbetet - är mitt uppe i åtminstone tre stora projekt och försöker dessutom hinna med en massa annat vid sidan. Arbetsdagen är alltså inrutad i tre delar, en del för varje projekt, och mellan varven blir det en salig blandning av arbetsuppgifter.

Ikväll har jag bjudit hem en bunt kompisar (och dej!) för att byta kläder. Man tar med sig det man vill eller kan, och om man hittar något bland vad andra lämnat av så är man välkommen att ta med sig det hem. Jag för väntar mig inga slagsmål om kläderna, men i alla fall min gamla hatt, ett par oanvända sneakers och litet annat smått och gått står på listan.

Och så tänker jag göra varma smörgåsar för att glädja gästerna. Med bröd, pesto, tomat och mozzarella. Peston borde jag ju göra själv, men det har jag inte orkar. Är det någon som har bra recept på pesto?

Functional food

2009-09-21T07:40:00.000-07:00

Kemikaalicocktail skriver om margarin. Jag vill komma ihåg att jag senast jag var hemma hos föräldrarna enbart såg smör i kylen. Hm.

Själv har jag gett upp margarinen, tycker på något sätt att termen "functional food" är aningen skrämmande. De ska sänka din kolesterol och fixa dina finnar. Men det måste ju liksom betyda att det är konstiga grejer i dem. Eller?

Functional training, functional food, functional hit och dit. Knappast. Ju enklare, desto bättre säger jag.

Ah, tömma frysen

2009-09-20T23:47:00.000-07:00

Måste komma mig för att frosta ur frysen den här veckan. Så nu tömmer jag den på allt som blivit instoppat längst bak. Igår hittade jag kokta, frysta morötter och kokta kikärter. På det, och litet till, gjorde jag en rätt god linsgryta.

300 gram röda linser
3 potatisar
1 morot
1 lök
200 g kikärter
2 tomater
vatten
grönsaksbuljong
curry-smet
salt, paprikapulver och peppar

Nam. Och nyttigt. Potatisarna kom från föräldrarnas trädgård, likaså moroten och löken. Resten var sisådär luomu och sisådär inte-luomu.

Dagens tema är att lyssna på kroppen. Jag har dragits med en förkylning nu i över en veckas tid, och förra veckan försökte jag bara ignorera bort hela skiten. Det funkade inte, och på lördag kväll bestämde jag mig för att det får bli ändring på taktiken. Nu ska jag vila, vila, dricka varmt, ta det lugnt och göra som min hals vill ett par dagar.

Det är bara inte så lätt. I morse ville mina ben gå och gå snabbt till jobbet, även om lungorna sade ifrån redan i första kröken. Så det fick bli spårvagn och mindre motion. Försöker intala mig att det på det hela taget är bättre att vila ett par dagar ordentligt, och sen köra igång, än att vara halvsjuk hela tiden. Men inte är det lätt.

Back to my roots

2009-09-20T05:19:00.000-07:00

Jag är uppvuxen på landet, eller nästan i alla fall. Min familj var självförsörjande vad gäller en stor del av den mat vi åt. Bär, rotfrukter och annat åts i takt med årstiderna och en del av familjens mat hamnade i hyllorna som resultat av bytesaffärer med grannar och andra bekanta. Som barn blev potatisland, morotsgallring, bärplockning och till och med älgjakten runt sommarstugeknutarna bekanta. Efter att jag flyttat hemifrån har mina föräldrar också satt igång med fiske, så idag kommer en stor del av vad de äter från vattnen utanför Köklot.

Under min barn- och ungdom var det heller aldrig fråga om överflöd i kläder, konsumtionsvaror eller njutningsmedel för den delen. Schampot var Linnashampo och jag fick tidigt lära mig att själv spara ihop till de kläder som jag hellre köpte än lät min mamma sy. Så var det för mig, och för mina syskon.

Däremot var det aldrig fråga om att uppelevelserna var små. Jag fick resa - mycket, långt och ensam. Jag fick lära känna människor från olika sidor i samhället - förutom mina vänner blev jag abrupt introducerad till en otalig flora av religioner, av handikapp och av etniska ursprung. Vännerna valde jag själv, naturligtvis, men även i bland kompisarna fanns (och finns) många olika sorters människor.

För ungefär 11 år sedan flyttade jag hemifrån och började studera. Jag valde Matrix framför Linnashampot och gjorde mig bekant med restaurangutbud och nattklubbsliv. Under så väl studie- som arbetsliv har jag nog rätt långt inte utmärkt mig för någonting speciellt när det gäller mina konsumtionsval. Däremot har mitt yrkesval och mycket av de aktiviteter min fritid består av en spår av en vilja att "rädda världen".

Undan för undan har jag dock under den senaste tiden börjat fundera på mig, min kropp, vad jag köper, vad jag äter, vad jag klär mig i och vart mina pengar går. Min symaskin har kommit i användning igen, jag har gjort eget äppelmos och jag börjar förstå att mina föräldrars val inte kanske hade att göra med pengar, utan med en livssyn och en vilja att erbjuda det bästa.

Den här bloggen kommer att handla om min upptäcktsfärd emot ett naturligare liv, ett liv med mindre saker, med mera tid och ett liv där jag lär mig lyssna på mig själv. Här börjar det, välkommen med!